Jag är less.

Jag är less på att bita ihop, less på att du tror att du kan dra ner mig till botten, jag förstår inte vad man får ut som människa att ständigt trycka ner och göra illa andra. 

För vet du en sak, du lyckas, grattis. Jag blir sårad när jag läser dina vidriga ord, så grattis du har lyckats igen. Jag vill inte bry mig ett piss, jag vill inte läsa vad du skriver, jag vill inte bry mig och det sista jag vill är att sakna dig.

Vi kommer aldrig mer bli vänner det vet jag, jag vill inte det heller. Jag ser det som det var ditt val, du ser nått annat, fine. De bryr jag mig egentligen inte om jag ska vara ärlig. Men jag skulle aldrig sjunka till den nivån att säga att jag är glad att du inte finns i mitt liv eller något liknande. Men de är vell såvissa funkar. Varför ska man stå uppe på enjävla pedistal och låsas som att allt är perfekt, inget berör, alla andra gör fel aldrig du, aldrig aldrig du. 

Men fy fan, aldrig tänker jag ljuga för att se bra ut utåt, aldrig kommer jag få ut något genom att skriva skit om en annan människa. Jag saknar dig varje dag, va fan ska jag säga något annat för.

Mitt liv har förändras sen du försvann och en bit av mig försvann och de gör ont.